Daniel bloggar från Kisskoncerten i Malmö
Tillslut lyckades jag få tag i biljetter till favvobandet. Det är alltid en speciell känsla att gå på koncert. Men i mitt fall är koncerter med Kiss extra fantastiska. Inte bara för att jag älskar deras låtar utan naturligtvis också för showen de bjuder på. Årets turné bygger på deras senaste platta Sonic Boom som kom förra året som kanske inte är deras allra bästa verk. Men det mesta håller ändå högre klass än mycket annat som finns där ute. Jag har växt upp med deras musik, precis som säkert många av er andra rockentusiaster också gjort, det är yttreligare en anledning till varför man vill gå och se dem, just för att det är ett rockband som man dansade runt i babyblöjorna till (jag lär förmodligen dansa till dem i mina vuxenblöjor när jag sitter på hemmet också)
Söndagens koncert var den största som hållits i Malmö med en rekordstor publiksiffra på 22.000 pers. 2008 var jag och såg dem i Köpenhamn, på Forum, för första gången i mitt liv. Som Kissfan är man ju priviligerad på det viset att fortfarande kunna ha möjligheten att se dem, trots bandmedlemmarnas ålder. Inget slår ju förstagångsupplevelsen med ett band man tycker så mycket om men jag måste nog, trots min eufori första gången, påstå att koncerten i Malmö var snäppet bättre. Inte bara för att de stod på svensk mark denna gången utan också för att det kändes som om bandet var mer i hamoni med varandra. En förklaring kan också vara att forum inte tog så mycket folk som Malmö Stadion. I runda slängar 22.000 besökte dem här (I Stockholm var det väl runt 35) Vad jag vill säga är att det förmodligen är roligare att spela inför dem mängden publik än den som ryms i Forum i Köpenhamn. Paul visade tillockmed prov på sin svenska med orden ”Jag gillar din rumpa” och ”Du vara söt” man kan bara gissa hur han fått lära sig dem.
Jag vet inte om det har med åldern att göra eller han dragit på sig nått norskt förkyldningsvirus, men det kändes dock som om Pauls röst inte höll hela vägen. Han fick ett par tuppar några gånger men tog det med en klackspark verkade det som och fick både Gene och Tommy att småle. Vad som finns att säga om förbanden så var Mustasch en bra inledning med lagom hård musik och skön inställning på scen. Casablanca var dock inte mycket att hurra över. Klent och intetsägande framträdande enligt mitt tycke.
Avslutningsvis så är det som alltid hur grymt som helst att kunna köpa musiken med sig hem. Denna gången var priset bara hälften av det jag betalde i Danmark. Då fick jag en CD-skiva och stod dessutom och väntade i en timme för att få den. Igår fick jag ett USB-minne direkt efter koncerten och jag behövde in köa mer än i några minuter. Hur fint som helst!
Nu har jag sagt mitt. Logga in och tyck till och berätta om era upplevelser kring koncerten.
Kiss out! D-Dog
